Aktuellt
Lördagen den 10 september 2011 kl 12-15 har jag vernissage på Sigtuna Museum, Stora gatan 55 i Sigtuna. Utställningen som jag kallar Retro - en frivillig minnesförlus, pågår t o m 18 oktober 2011. VÄLKOMMEN!

Bildväv

Strukturen, ytans mjukt skrovliga känsla, färgerna som vävs ihop, ulltrådarna och linet, som slingrar sig kring varandra, delar med sig till varandra av just sin speciella färg- och kvalitetsegenskap.
Det bildas hela tiden nya nyanser. Det är oemotståndligt!
Det går inte att släppa taget kring upplevelsen!
Och detta att fylla en tom yta, bit för bit i den långsamhet som tekniken kräver.
Det är magiskt, de egna tankarna dras med trådarna in i väven och blir kvar där...
Alla teknikens outforskade hemligheter, som fortlöpande fick sin förklaring. Hur gör man en orientalisk fläta, den där vackra, geniala avslutningen av varje väv? Hur åstadkoms alla de olika mönsterbindningarna och därmed också variationerna av ytstrukturen?
Det blev många aha-upplevelser på vägen!

Grafik

Det började med den där fascinationen inför de svagt rundade hörnen, som kopparplåten lämnar avtryck av på papperet. Och papperskvaliteten, det starka, mjuka, vita. Att få lov att ge sig i kast med hela processen från en glänsande kopparplåt till ett färdigt tryck. Det var en länge levd dröm att få bli delaktig av detta hantverk, som bit för bit förverkligades. Att få bli en grafiker! Behovet av, att i kontrast till vävandets långsamhet, evigheten till att äntligen få se en färdig bild, nu kunna spotta fram bilder på löpande band genom tryckpressens vals.

SCREEN

Efter många års arbete i grafikverkstan, upptäckte jag en "genväg" inom grafiken. Den hette silkscreen! Den tekniken passade mig utmärkt i ett läge, när jag började känna ett behov av att kombinera det textila med det grafiska. Med silkscreentekniken gick det ju att trycka på tyg! Och efter hand förde jag även in broderiet i dessa verk.

Akvarell

När färgen flöt ut på akvarellpapperets grängade yta, blev intrycket något som överensstämde med och påminde om den vävda ytan. Jag började använda akvarell för att skissa på mina vävidéer.
Under alla mina somrar på Österlen kom jag i kontakt med en suverän akvarellist, som inspirerade mig, som avslöjade hemligheten i tekniken, som delgav mig sin palett.
Jag som aldrig förr hittat till det poetiska och vackra i bilden, började nu måla hav och stränder, österlenska gårdar och båtmotiv. Det gick att fånga solglittrigt hav!

OLJA

Tillbaka i det mörka! Färglager på färglager, det gick att ändra och göra om, börja på nytt, pröva sig fram. Den här tekniken hade möjligheter som saknades både inom vävandet och akvarellmåleriet. Motiven växte fram i form av tunga människokroppar.
Efter en tid gick det att läsa av innebörden i bilden, det var som att bläddra tillbaka i en dagbok!